Måste skriva av mig om en sak som jag stört mig på ett tag. Har en ja nu ex vän verkar det som.. Vi umgicks nästans hela tiden innan. Kallade henne en av mina bästa vänner.. vi delade allt o var så nära och hade så roligt ihopa.. jag saknar dessa tiderna.. och när hon behövde mig fanns jag alltid där! ALLTID med öppna armar.. stöttade så gott jag kunde.. hon gick igenom en svår tid och jag var där hela vägen även min mamma fanns där för denna personen.. sen under min grav blev det lite fel och jag blev arg på henne över en sak.. sen dess har hon inte hört av sig ett SKIT.. och nu allt detta med minna när jag behöver stöd från mina vänner.. har inte hört ett enda ord ifrån personen sen den händelsen! Jag är så förbannade o besviken o jag vet inte allt! Jag hade behövt dig nu och nu är du som död för mig det är tråkigt.. men man ser väl vem sina äkta vänner är. Tycker bara det är orättvisst när man stöttat en så mkt genom sina svåra stunder o sen kan dom inte ens höra av sig när man själv går igenom ett rent helvete! 

 

Valie

4 januari 2012 16:36

Känner tyvärr igen det där. Jag hade en bästa vän för några år sen som jag tappade kontakten med och sen pga ett missförstånd så slutade vi vara vänner. Nu hörs vi nästan aldrig av det skulle vara om vi trycker på "gilla" knappen på FB.
Jätte tråkigt när det bli så. Jag är ledsen för din skull att det blev så för er, jag hoppas att det löser sig mellan er.

Kram Valie

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

USCH säger jag bara.. lund till kstd kändes som att flyttas från lyxhotell till ett fängelse. Det var hemskt. Massa blandade barn med olika problem från åldrarna 0-20. Personalen hade så mkt att göra och vissa blev så besvärade när man behövde hjälp ...

Först vill jag länka här http://hjartebarnsfonden.org/ . I år önskar jag mig att folk kunde skänka lite pengar till detta. Det hade varit underbart                       ...

Som jag berättade i förra inlägget så hade jag börjat pumpa och hon fick mat på flaska. Det var verkligen en sån lättnad att få veta exakt vad hon fick i sig och att hon inte fick anstränga sig för att äta! Vi var på täta UL hela tiden och träffade o...

Efter några timmars oro och väntan kom läkaren äntligen upp... Jag var fortfarande helt förstörd och bara grät.. Jag vågade knappt titta på min lilla dotter.. tänk om hon skulle försvinna ifrån oss? Man fick så många sjuka tankar och känslor som inte...